Vi människor förväntar oss och tar förgivet att de som står oss närmast ska vara de som stöttar, visar förståelse och medkänsla men så är det inte alla gånger vilket är något vi har fått lära oss.
Jag är trots det ändå tacksam för de personer i vår omgivning som visar en ärlighet och som vågar säga att de skulle vilja hjälpa så mycket de kan men tycker det är otäckt eller att de inte orkar för att de själv har det jobbigt. För dessa människor kan jag visa min fullaste förståelse och medkänsla.
Men jag har svårt för att visa min förståelse för oärliga människor som hanterar sina känslor och sin rädsla genom ignorans, sarkasm och att vara elak. Detta för att de inte klarar av att höra, inse och hantera sanningen. Om dessa människor i alla fall klarade av att visa förståelse genom att vara villiga att lyssna och till sig kunskaper så skulle allt se helt annorlunda ut.
Som föräldrar till ett sjukt barn så får vi hantera mycket känslor och bär på mycket frustration många gånger. Inte förrän nu har jag börjat acceptera att saker och ting inte kommer att bli och vara som vi trott och förväntat oss av våra närstående. Detta får mig att tänka på alla de fina vänner vi fått sedan Alva blev sjuk och hur mycket de betyder för oss. Vårar liv har fått sig en omställning och vi måste börja leva efter den omställningen och acceptera den. Men det kommer alltid finnas en sorg i mitt hjärta och alltid en önskan om att saker och ting hade varit annorlunda.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar