Alva och Pontus är just nu uppe i skogen i regnet ovanför där vi bor på barnkalas. Alva har mobiltelefonen med sig är är duktig och ringer så fort hon undrar över något. Jag hoppas att hon känner att hon kan fika lika som de andra, för jag har upptäckt att hon brukar känna sig osäker och rädd för att äta sötsaker när hon är själv. Det är som om hon blir mycket mer medveten om saker och får dåligt samvete när hon är själv. Kan inte slappna av och bara få vara barn som alla andra när vi inte är med och fixar med dosering o.s.v. Det har hänt flera gånger att hon har kommit hem och det visar sig att hon inte har fikat något för att hon inte har vågat. Det är både på gott och ont det här. Det är bra att hon blir mer medveten och därmed mer självständig men man vill att hon ska kunna känna att hon kan göra det som andra kan också och kunna slappna av och få slippa bry sig nu när hon är barn. Något är då säkert att våra barn med diabetes tvingas växa upp väldigt tidigt och ta ett stort ansvar.
Hur gör ni på kalas och hur upplever era barn att det är oavsett ålder och om ni är med eller ej?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar